Tal av en avgående kassör på DÅK:en 2019

Ja kära vänner, så var det äntligen dags. Dagen jag vetat skulle komma redan dagen jag valdes in i DS för 5 år sen. Den dag jag behöver hålla ett avgångstal. Helt ärligt så har jag skrivit och skrivit om det här talet säkert 100 gånger under de år jag suttit i styrelsen.

Vad ska man egentligen säga? Det är ju inte varje dag man har möjligheten att tvinga ca 100 personer att lyssna på en oavbrutet.

Nu när dagen till slut är här vill jag använda den här tiden åt att lyfta vissa svåra frågor. Socialdemokratin är idag på tillbakagång i stort sett i hela världen, och vi verkar sakna både en analys kring varför det är så och en idé om hur vi ska vända utvecklingen. Jag har inga absoluta svar, men jag har några tankespår som jag tror är värda att titta på. Jag tror att en central punkt idag är att vi saknar ett sammanhängande narrativ, en idé om vilka problemen är, vart vi vill istället och åt vilket håll vi behöver resa för att nå dit.

Den slovenska filosofen Slavoj Žižek har sagt mycket klokt, och mycket galet för den delen, och han är värd att titta på. En väldigt intressant obeservation han har gjort har att göra med vänsterns oförmåga att formulera ett alternativ till vår nuvarande ordning. Han brukar prata om filmen V för Vendetta som för er som inte har sett den i stora drag handlar om en revolt som slutar i att en revolutionär i Storbrittanien spränger parlamentsbyggnaden för att riva ner den rådande ordningen. Zizeks poäng är att han hade gjort nästan vad som helst för att få se en V för Vendetta 2, en film som berättar om vad som händer sen.

Det är här vi i vänstern behöver göra vår hemläxa. De flesta av oss är överens om att vår nuvarande ekonomiska ordning, som i mångt och mycket vilar på en exploatering av utsatta människor och ett utarmande av vår planet, inte duger. Men vad är vårt alternativ?

När Sovjetunionen kollapsade så försvann också något väldigt viktigt. Missförstå mig inte, Sovjetunionens kommunism var ett bedrövligt system som ledde till fasansfulla övergrepp mot den egna befolkningen och mot människor runtom i världen. Men när dess kollaps lästes som den nyliberala kapitalismens slutgiltiga seger så förlorade vi också förmågan att kliva ut ur vårt egna system och granska det utifrån. Sovjetunionens visserligen sämre alternativ var åtminstone beviset för att vårt egna system inte var av gud givet och det enda möjliga.

Det finns nämligen en massa saker med vårt nuvarande system som inte alls är naturliga och som vi borde titta på och ifrågasätta. Ta till exempel frågan om tillväxt. De flesta här inne håller nog med om att tillväxt är bra, men färre kan nog svara på varför. Det är för att det accepterats som naturlag att oändlig och exponentiell tillväxt är ett naturligt och eftersträvansvärt tillstånd som vi inte granskar.

Men vad är egentligen syftet med att skapa tillväxt? I min värld är syftet med ekonomisk utveckling att skapa förutsättningar för att folk ska vara lyckliga. Det är kärnan i politikens uppdrag. Men dagens ekonomiska utveckling gör motsatsen, trots att vi på papper kan glädjas över att ekonomin är stark och att BNP fortsätter öka. Samtidigt växer den psykiska ohälsan dramatiskt och åtminstone i USA är en majoritet av de som arbetar i vissa branscher beroende av psykiska preparat för att klara tillvaron. Deras köpkraft ökar år efter år, de har en hög materiell standard, men de är ändå djupt olyckliga.

I ett samhälle där vi i mångt och mycket har löst problemet att producera tillräckligt mycket för att uppfylla folks materiella behov kanske fokuset på ekonomisk tillväxt är passé? Faktumet är ju, och det tåls att upprepa gång på gång, att vi idag har tillräckligt med välstånd för att radera all fattigdom i världen om vi fördelade resurser jämlikt. Behöver vi kanske då hitta ett alternativt mått att forma politiken efter, något som på ett bättre sätt fångar människors lycka och välmående?

Vad som är tydligt är att det är en akut fråga för oss socialdemokrater. Framväxten av auktoritära nationalistiska krafter måste ses mot bakgrund av övriga krafters oförmåga att formulera en vision för vart vi ska. För det räcker inte att som vi gjorde 2014 prata om att någonting är på väg att gå sönder i Sverige. Det var en korrekt analys, men vi formulerade sen inget alternativ utan fortsatte i mångt och mycket att administrera det trasiga systemet.

Människors anställningstrygghet är under angrepp, löneutvecklingen är inte i närheten av vad som är normalt i en högkonjunktur och snart kommer vi gå in i en lågkonjunktur. Bostadsmarknaden är ett fullständigt haveri och de senaste årens byggboom har redan avtagit utan att vi är i närheten av att lösa det. Samtidigt är välfärden grovt underfinansierad medan vi har en parasiterande privat välfärdssektor som lever av att ta ut skattepengar i vinst som lika gärna kunde gått till ökad kvalité. Och på allt detta är vi på rak kollisionskurs med våran planets välmående och ser ut att gå mot en klimatkatastrof som vi knappt orkar föreställa oss.

Ett citat jag återkommer till i mina tankar är att “det idag är lättare att föreställa sig jordens undergång än ett samhälle efter kapitalismen”. Framtiden kommer att se annorlunda ut än vad vår värld gör idag, oavsett vad vi vill. Antingen kommer klimatomställningen lyckas, genom att vi gör drastiska förändringar i samhället, eller så kommer klimatkatastrofen, som är det andra alternativet, att också den i grunden skaka om grunder för vår civilisation.

Idag är den enda politiska kraft som formulerar ett svar på den här kollektiva ångesten som genomsyrar vårt samhälle de högerextrema. De löser absolut inga av problemen, men de lovar en framtid av gemenskap för vissa utvalda på nationella grunder. Det här är ingen ny utmaning för socialdemokratin, utan vi har klarat den förr. Vi har klarat av att formulera en attraktiv vision för samhället som konkurrerat ut såväl kommunisters som nazisters alternativ, och vi har skapat ett av världens bästa samhällen.

Men lösningen kommer inte av sig själv. Den kommer definitivt inte ut av ett passivt accepterande av ett januariavtal eller för den delen genom att vi lanserar fler familjeveckor. Vår vision kan bara formuleras av oss själva, genom att vi kritiskt granskar grundpelarna i vårt samhälle och diskuterar sinsemellan. Vi har gjort det görr, och vi kan göra det igen. Det är en resa jag hoppas få vara en del av, trots att jag nu lämnar distriktsstyrelsen.

Tack för alla dessa år och framåt alltjämt!

Skrivet den 12 :e Mars 2019 .