En guide till chilenska öler

Chile är framförallt känt för vin och pisco. Vad många inte känner till, och som jag inte förstod fullt ut förrän jag och Okra var på väg till Concha y Toros vingård, är att det allra mesta av vinet går till export. Inte bara för att vinproduktionen överstiger vad ett land på drygt 20 miljoner kan dricka, utan också för att Chile – hör och häpna – i grund och botten är ett ölland. Och det är inte bara blaskig lager (I’m looking at you Spanien) som säljs, utan även deras makrobryggerier producerar en hel del intressant! Ölkulturen skiljer sig dock en del från den svenska och dessutom är det helt andra producenter än de du hittar på systemet. Därför kommer här en liten guide till öl i Chile.

Bryggerier

Den viktigaste frågan är såklart: vad ska man dricka? Överallt i Chiles städer ser du skyltar där du kan beställa en (och ibland två) schop till ett pris motsvarande drygt 40 svenska kronor. Konceptet stor stark (med andra ord: tråkig lager) är inte så utbrett utan i regel får du välja mellan några standardöler från de två stora finbryggerierna: Kunstmann och Cerveceria Austral.

Kunstmann – tyskättad öl från Valdivia

Åttahundra kilometer från Santiago hittar viI Chiles ölhuvudstad Valdivia och Cervecería Kunstmann. Valdivia är starkt präglat av den höga andelen tyskättade som bor där. Staden har inte bara tyska stugor, de har till och med tyskspråkiga skolor! Namnet Kunstmann rimmar alltså väl med Valdivias tyska arv, och bryggeriet drar sig inte från att lyfta fram det.

Deras kanske vanligaste öl är döpt efter förorten i Valdivia där bryggeriet ligger: Torobayo. Det är en ganska karamelligt maltig pale ale. Även om just pale känns lite udda i sammanhanget – den är ganska mörk. God, om än ganska enkel, men den finns i stort sett överallt! En väldigt populär öl.

För egen del föredrar jag lite mindre karamellsmak. Högst betyg får istället oväntat nog en lager (nåja, en pale lager). Valdivia Pale Lager är oväntat smakrik lager med gott om humle och starka citrustoner. Riktigt gott! Kunstmann har också en del spexigare öler: som blåbarsölen Arándano/Heidelbeere och honungsölen Miel/Honig Ale. Besöker man deras brew pub i Santiago kan man också fråga vad de har för experimentales…

Cervecería Austral – världens sydligaste bryggeri

Fortsätter vi söderut från Valdivia mot Patagonien kommer vi till slut till Punta Arenas. Denna stad är inte bara Sydamerikas sydligaste storstad, utan också hemstad för världens sydligaste bryggeri: Cervecería Austral. Precis som Kunstmanns öler hittar man Australöler i stort sett överallt. Deras flaggskeppsöl är dock inte en pale ale utan fruktölen Calafate. Den är döpt efter calafatebäret som karaktäriserar Patagonien och som ser lite ut som ett blåbär. Ölen har ganska subtil men ändå närvarande smak av bäret, och första gången jag drack den var jag inte superimpad. Med tiden blev det dock en av mina favoritöler!

Austral har även en del mer typiska öler. Bland det godare är kanske deras serie Patagonia, och särskilt Patagonia Hoppy Lager. Etiketten pryds av en milodón – en jättesengångare som kunde bli stor som en elefant och som fanns i just Patagonien. Ölen är nästan lika stor i smaken och präglas av kraftiga humletoner och en hel del sötma. Det är nästan lite läsk över det hela – fast på ett bra sätt!

Craft Beer-scenen

Trots att det i skrivande stund inte finns en enda chilensk öl i Systembolagets sortiment så kryllar det av bryggerier i Chile! När jag kikar på min Untappd historik hittar jag öler från 25 olika bryggerier. Flera av de öler jag drack i Chile ligger i topplistan över de jag satt högst betyg på. Här har inköparna på vårt kära alkoholmonopol gjort bort sig lite.

Om de tog sig till Chile för att utforska nya kandidater kan de dock stöta på en del hinder. Ibland är det nämligen lite svårt att veta exakt vad det är man beställt. Trots den levande craft beer-scenen är det ofta man på trendiga ölställen inte får svar på vad ölen heter. Ofta avslöjar öllistan endast stil och bryggeri, och mer än så vet i regel inte personalen som frågande upprepar det som står i menyn. Inte bra för Untappd-statistiken! Skönt då att Santiago kryllar av barer för ölnördar.

Rubik Restobar ligger i hjärtat av Barrio Italia och är en av Santiagos få Untappd verified venues. Här känner man sig som hemma! De har ett brett utbud av öler och en trevlig utservering där man kan sitta och dela på en chorrillana.Perfekt ställe för sena sommarkvällar! Matmässigt är det klassisk barmat, men inte så typiskt chilensk. Liksom de flesta hipsterhak i Santiago så går det mesta att få vegetariskt.

Apropå vegetariskt så är nästa rekommendation – bara ett stenkast bort – den helveganska restobaren Pepperland Bar. Jag tror aldrig jag ätit en så god vegansk burgare tidigare. De har också ett lång öllista med en hel del spännande mikrobryggerier. De har en trevlig övervåning där man kan käka, dricka god öl, och titta på gamla chilensk rockmusikvideos som projiceras på väggen.

Lite längre söderut hittar vi Glück Restobar. Här är barmenyn lite mer chilensk – här har de completos! Förutom riktigt schysst korv har de ett stabilt utbud av öler. Dessa dricks med fördel på deras stora uteservering.

Micheladan

På senare år har radlern börjat bli trendigare i Sverige. Personligen har jag alltid känt att det är kätteri att späda ut vin. Men det var innan jag upptäckte den chilenska micheladan. Denna ölcocktail har sina rötter i Mexico och kan beskrivas som en slags ölvariant av Bloody Mary.

I Chile görs micheladan med ett recept som liknar det som används i resten av Latinamerika. En öl blandas med juicen från en citron (eller lime), salsa inglesa och någon form av stark sås. Traditionellt fäster man sedan lite salt på själva glaskanten, som med en margarita.

Till skillnad från sina Latinamerikanska grannar har Chile dock ett extra vapen i artileriet: merkén! Denna helt fantastiska krydda används framgångsrikt till typ allt, så även i micheladan. För den ännu icke frälste är merkén ett slags rökigt chilipulver som funktionellt liknar grillkrydda (eftersom du kan ha det på allt) men är mycket, mycket godare! Merkén blandas ofta med saltet på glaskanten och är typiskt också inblandat i själva cocktailen och ger ett hel annat djup till blandningen.

En annan innovation som inte tycks vara lika vanlig utanför Chile är valet av öl. Googlar du michelada recipe kommer du främst hitta recept där ölen är en lätt lager. Beställer du en michelada i Chile är det dock lika vanligt att blanda den med en mörkare Torobayo eller till och med en bärig Calafate! På många barer funkar det helt enkelt så att du väljer en öl och ber dem att göra den till en michelada som ett slags tillbehör för drygt 15 kronor.

Jag blev en hängiven beundrare redan vid första sippen, men micheladan polariserar. Mitt första försök att beställa en michelada var i San Pedro de Atacama på ölhaket ChelaCabur. När jag försökte beställa det möttes jag av en djupt skeptisk blick och den lika skeptiska frågan “¿estás seguro?” vilket var tillräckligt för att skrämma bort mig där och då. Ägaren var verkligen inte ett fan och åsikterna tycks gå isär kring denna blandning. Den lite fegare kan beställa en chelada, som reducerar mixen i glaset till öl och lime. I vilket fall som helst kan du beställa såväl micheladas som cheladas på i stort sett alla barer, och besöker du Chile bör du ge denna drink en chans.

Skrivet den 19 :e December 2023 .